Du kanske tycker att förstaklassflyg och femstjärniga hotell är de mest utsökta njutningarna, men den verkliga lyxen i livet är långsamma söndagsmorgnar i ett hem fyllt av kärlek.
En speciell sorts magi uppstår på söndagsmorgnarna när dagen sträcker ut sig framför mig, tom på planer och full av möjligheter. Det är en tid då världen verkar sakta ner, veckans obevekliga tempo smälter bort och jag lämnas med ingenting annat än mina infall och önskningar som vägleder mig.
Medvetandet kommer gradvis, ackompanjerat av en varm solstråle som smyger sig in genom gardinerna. När jag blinkar bort resterna av sömnen får jag en härlig insikt:
Det är söndag!
Mitt sinne, som fortfarande är dimmigt av sömn, orienterar sig långsamt till detta underbara faktum. Ett leende drar sig över mina läppar när jag njuter av vetskapen om att det är en härlig söndag utan förpliktelser! Det finns inga möten att rusa iväg till, inga deadlines som hotar, bara en härlig stund att njuta av som jag vill.
Jag kryper djupare ner under täcket och njuter av värmen och vetskapen om att jag kan stanna här så länge jag vill. Huset är lyckligt tyst, den vanliga vardagens liv och rörelse har ersatts av en tröstande tystnad. Jag sluter ögonen igen och somnar på den behagliga platsen mellan dröm och vakenhet.
When I wake up again, I stretch slowly and decide it’s time to start my day, swinging my legs over the side of the bed, letting my feet slide into my slippers. Then, I pad down the stairs and head to my old friend, the beloved armchair in the corner of our living room.
Efter att ha placerat kuddarna på rätt sätt tar jag min bok från sidobordet. Dess välbekanta tyngd i mina händer är tröstande och bekant. Jag drar filten över mina ben, sveper in mig i dess värme och öppnar boken där jag slutade.
När jag börjar läsa bleknar världen omkring mig bort. Sidorna viskar när jag vänder dem, och tiden blir elastisk och oväsentlig. Handlingen utvecklas medan jag förlorar mig själv helt i berättelsen, morgonens tystnad sveper sig runt mig som en fridfull fristad.
In this cosy corner of our home, surrounded by books and bathed in soft morning light, I feel completely at peace. The day stretches out before me, full of possibilities, but for now, I’m content to simply be here, lost in the pages of my book.
Efter att ha läst några kapitel hör jag det välbekanta ljudet av min fru som rör på sig. Golvbrädornas mjuka knarrande och sovrumsdörrens susande. Jag föreställer mig hur hon går nerför trappan, med morgonrocken släpande efter sig. Snart nog hör jag henne puttra i köket, kaffekannans gurglande och muggarna som klirrar.
Enticed by the smell of freshly brewed coffee and the promise of my wife’s company, I unfold myself from the armchair. I stretch slowly, my joints popping softly into place, before padding towards the kitchen. The cool hardwood floors beneath my feet gradually give way to the sun-warmed tiles of the kitchen threshold.
Min fru står vid köksfönstret med händerna runt en rykande mugg och blickar ut över morgonen. Hon ler, hennes ansikte är mjukt och avslappnat i solljuset som faller in genom fönstret. Jag kysser henne försiktigt på halsen när jag går förbi för att hälla upp mitt kaffe.
Jag slår mig ner i soffan med en mugg i handen. Vi läser tyst tillsammans och rummet fylls av det mjuka ljudet av sidor som vänds och enstaka nöjda suckar. Dessa långsamma, lugna morgnar är som balsam för min själ. Det finns ingen brådska, inga scheman, bara en ficka av lugn och ro för att ladda om och återknyta kontakten.
En timme glider förbi, kanske mer, solljuset skiftar över golvet, den enda markören för tiden som går. Sedan bryts förtrollningen av ljudet av en dörr som öppnas på övervåningen och dunkandet av fötter i trappan. Våra döttrar är uppe. Den äldre dyker upp först, med sina långa lemmar och sitt rufsiga hår.
Hon hälsar oss välkomna med en gäspning och en vinkning och går raka vägen till soffan för att krypa upp mot min sida. Den yngre kommer tätt efter, hennes ögon glittrar av energi och hon är ivrig att få börja dagen. Hon klättrar upp i mitt knä, en bunt med armbågar, knän och prat.
Vi tillbringar några minuter med att kramas och prata mjukt om våra förhoppningar och planer för vad vi ska göra med den dag vi har fått. Det är ingen brådska att bestämma sig, ingen press att åstadkomma något. Timmarna sträcker ut sig framför oss, som en gåva som väntar på att packas upp.
Så småningom börjar magarna kurra. Vi tar oss loss och går ut i köket. Min fru och jag rör oss runt varandra i en inövad dans, drar fram kastruller och skålar, knäcker ägg och brygger mer kaffe. Flickorna förbereder bordet, bara ett mindre gräl om vem som ska ha vilken bordstabletter.
Snart fylls köket av fräsande bacon och ägg och doften av kaneldoftande fattiga riddare. Vi samlas runt bordet, solljuset kastar mönster på det honungsfärgade träet. Tallrikarna står uppdukade och skratten och samtalen flödar fritt som en glad bäck. Vi dröjer oss kvar över den andra och tredje koppen kaffe och har inte bråttom att få ett slut på den här stunden.
Det här är det jag värdesätter mest. Den lättsamma, ostressade familjetiden. Inga tjutande larm eller stressade scheman, och ingen frukost som måste sväljas för att hinna till skolklockan eller morgonmötet. Bara en liten stund av mjukhet och samhörighet innan veckan sveper in oss igen.
As I look around at my girls giggling and my wife smiling over the rim of her mug, a wave of contentment washes over me. There’s nowhere else I’d rather be, nothing else I’d rather do. These mornings are our anchor in the hectic swirl of work, school, and activities. A time to breathe and be together without any agenda or expectations.
Disken kan vänta. Just nu vill jag bara njuta av den här känslan och ta med mig lugnet och glädjen in i den kommande veckan. De här långsamma morgnarna, med solljus, kaffe och skratt från mina favoritmänniskor, ger mig ny energi och berikar mitt liv.
I pour another round of coffee for my wife and me and clink my mug to hers in a quiet toast. Here’s to lazy Sunday mornings, family, and the joy of nothing that needs doing. Here’s to mornings measured in pages read and love shared, not by minutes or to-do lists.
Here’s to the bliss of nowhere to be but here.
Lämna feedback om detta